Vilma Flood (se)fredag 12. nov

Vilma Flood fra Sverige, er en relativt fersk artist som vi har hatt i kikkerten en stund.

Vilma Flood fikk et gjennombrudd på den svenske americanascenen når albumet «Moodswinger» ble sluppet våren 2019.

Hyllester fra Nöjesguiden og Sonic, bejublede konserter på blant annet Sthlm Americana, og en artist som traff helt riktig i Tobias Fröbergs både luftige og mørke produksjon. Sammenligninger med Karen Dalton, Buffy Sainte Marie, Mary Margaret O´Hara og Sophie Zelmani nevnes jevnlig, men alle er enige om at Vilma Flood har funnet et egen hjørne i sjangeren.

Utdrag av konsertanmeldelse: «Låten Moodswinger följs upp med How I Love Being Alive, där stämmorna drogar en till gåshud, och Green Eyed Moron som är släpig skogsblues med pondus. Hennes personliga texter rymmer gott om melankoli, men också hyllningar till de viktiga personerna i hennes liv. Allra bäst är slutrefrängen i kraftballaden Fan Of You, som innebär ett av festivalens mest träffande ögonblick.» I februar 2020 slapp hun singelen «End».

Som så mange andre artister har Vilma Flood blitt bremset fra å spille under pandemien, men vi kan nå endelig ønske henne velkommen til Norge! Hun spiller konsert på Moskus fredag 12.november, og tar turen til Stokkøya 13 nov.

Anmeldelse av konsert, SYDSVENSKAN 2019 «Vilma Flood Hases har den sortens sångröst som tvingar dig att ta ställning, eller att åtminstone spetsa öronen: intim men inte inställsam, nästan klagande i tonfallet, men mer böjlig och leklysten än man anar vid första dejten. De flesta låtar inleder hon i sitt lägre register, där hon inte riktigt sjunger ut, vilket gör effekten desto större när hon utan vidare kliver upp en oktav. De klatschiga vokala hoppen, egentligen opåkallade och just därför så anslående, påminner om Mary Margaret O’Hara — en sångerska många av oss älskar men ger andra lyssnare ångest. Vilma Floods manér ger på liknande vis sångerna extra spänst och ett moment av osäkerhet eller åtminstone excentricitet. Men hon är mer än sina sånger, musiken är i högsta grad också frukten av det friktionsfria samarbetet med fyra medmusiker som hela vägen gör allting rätt men aldrig propsar på att vifta med sina egna identitetshandlingar. Istället agerar de som en enda organism, ett mystiskt väsen, med trögflytande men obevekligt frammanande musik som ibland är väldigt kompakt och ibland låter luften tala. Attityden och ibland soundet påminner om Midlake. Triosången i stämmor används sparsamt, men till full effekt varje gång. Vilma Floods rötter är bluesen, berättar hon, men hon har gjort en medveten gir in mot amerikansk folk(rock). Det blir lite voodoo-blues i ”Green eyed moron”, men mer typisk är ”Hands of fate” där hon påminner om en Greenwich Village-legendar som Karen Dalton.» Se mindre

Youtube: https://www.youtube.com/watch?v=CtG6nZ_-v04

No Comments Yet

Comments are closed.

Facebook